Kärlek som dödar

Flavia Petrelli tar emot publikens jubel och bugar medan den första rosen, solgul och med en lång stjälk, landar precis vid hennes fötter. Applåderna dånar, och fler rosor kastas ner på scenen från spridda håll i publiken. Flavia är fortfarande i sin roll som föreställningens stjärna, iklädd blodröd långklänning och en tiara som är fäst i ett fantastiskt, men väldigt tillfälligt, hårsvall. Medan hon längtar efter att få ta av sig den tunga peruken och ler sitt mest strålande leende, känner hon också en ilning av obehag som kryper längs med ryggraden. Är han här även ikväll – mannen som verkar följa henne som en skugga från stad till stad och anonymt skickar gula rosor efter varje förställning?

När hon öppnar dörren till sin loge får hon en chock. Hela rummet är fyllt av buketter med gula rosor, men fortfarande finns inget kort som talar om vem avsändaren är. När hon frågar runt på teatern om vem som har varit i hennes loge är det ingen som har något direkt svar att ge, men hon får veta att det står några fans utanför sceningången och väntar på henne.

Helst av allt vill hon bara komma därifrån, äta middag i lugn och ro och lugna nerverna med ett glas vin. Men det har aldrig hänt att hon gått från teatern utan att växla några ord med sina fans som vill tacka för föreställningen. Två av dem blir hon extra glad av att se: hennes vänner kommissarie Brunetti och hans fru Paola. De bjuder över henne på middag och under kvällen kommer det fram att hon känner sig förföljd. Snart sker en otäck händelse som får Brunetti att förstå att rädslan är befogad. Vad kan ligga bakom ett fans besatthet, och kan han stoppa galenskaperna innan någon råkar riktigt illa ut?