Boston. 1974. Det är sommar och värmeböljan eldar på rashatet som redan kokar i den irländskdominerade slumförorten Southie. Hemma hos Mary Pat Fennessy har strömmen precis gått och gasen ströps förra veckan eftersom gasbolaget tröttnade på alla ursäkter om sena betalningar. Som ensamstående mamma måste hon utöver sitt jobb som sjukvårdsbiträde jobba tre skift till på sitt extraknäck vid ett skolager för att lösa familjens skulder.

Mary Pats son dog av en överdos efter han återvände från Vietnam, och hennes senaste äktenskap gick i spillror. Tonårsdottern Jules är allt hon har.

”Hej då mamma.” Jules lutar sig närmare och ger sin mamma en puss på kinden när hon är på väg att gå ut på en fest med sin bästis Brenda och pojkvännen Rum.

”Försök att inte komma hem för sent”, säger Mary Pat och ger sin dotter en puss tillbaka. Sedan är Jules borta. Försvunnen ut i kvällen.

Jules kommer aldrig hem den natten …

Dagen därpå förhör Mary Pat Jules kompisar men de har inte sett henne sedan midnatt efter de separerades.

Ska hon ringa polisen? Det går inte, för hon vet att de inte kan göra något åt saken förrän efter sjuttiotvå timmar.

Var är hon någonstans?

På jobbet läser Mary Pat eftermiddagsuppslagan av Herald American: MAN PÅKÖRD AV TUNNELBANAN. Polisen har bekräftat att en ung svart man jagades upp på perrongen och föll ned på spåret. Detta hände på tunnelbannastation i Southie, samma natt som Jules försvinnande. Hur dog egentligen den unge mannen? Var Jules där? Kan de båda händelserna vara sammankopplade? 

Beväpnad med inget mer än sin fallfärdiga kombi börjar Mary Pat sitt desperata sökande efter dottern. I jakten på sanningen skyr hon inga medel och snart vänder hon på stenar som Marty Butler, ledaren av den irländska maffian, hellre skulle se orörda …