Swainshead Fell. Utsikten från toppen är fantastisk. I väster rullar kullarna ner mot havet, i nordväst skymtar Lake District och söderut reser sig Penninernas mörka berg. Men mest fascinerad är Neil av den lilla dalsänkan längs med bergets ostsida. Utöver sitt undanskymda läge har den ett ovanligt lövverk, och trots att det är en omväg vandrar han ner i dalen. Inne bland träden bildar solljuset vackra mönster, blåklockor vajar i gräset och en liten bäck porlar. På andra sidan ser Neil en ovanlig orkidé och vadar över. När han närmar sig blomman blir han medveten om en frän och kvalmig lukt. Orkidén är omgiven av nedfallna grenar och han börjar dra dem åt sidan för att se bättre. Det är då han upptäcker källan till lukten: en människokropp utan ansikte.
Swainshead. Katie suckar och stryker en askblond slinga bakom örat. Hon har gått upp klockan sex och är redan utsjasad av allt jobb på pensionatet. För att skjuta upp att städa nästa rum ställer hon sig vid fönstret. Det är en strålande vacker dag, men för henne känns landskapet bara som ett fängelse. En möjlig väg till frihet har nyligen uppenbarat sig och hon måste vara tålmodig. Mitt emot ser hon White Rose, där hennes man frotterar sig med sina överklassvänner. Han skulle bara veta att en av dem tafsar på henne. Katie ryser till. Så ser hon en man komma springande. Han är lika vit i ansiktet som husens vitkalkade väggar. Hon känner halsen snöras ihop. Har det hänt något hemskt – igen?
Eastvale. Samtalet kommer när intendent Gristhorpe sitter upptagen, och kopplas därför vidare till överkommissarie Alan Banks. När han informerat sin chef om att en kropp hittats sätter de sig båda i Banks bil och kör mot Swainshead. Det är ovanligt att intendenten följer med till en brottsplats, men det här fallet är speciellt. Det är nämligen inte första gången ett lik hittats i trakten …