Den blå timmen

Telefonsamtalet kommer som en chock. Först kan konstkännaren James Becker inte låta bli att skratta när den upprörda mannen på Tate Modern i London ringer och berättar att museet mottagit ett mejl från en framstående rättsantropolog, som besökt utställningen och upptäckt ett mänskligt ben i en av den berömda konstnären Vanessa Chapmans skulpturer. När Becker inser att det inte är ett dåligt skämt går allvaret upp för honom.

Beckers chef, arvtagaren till Fairburn House som ärvt rätten till Chapmans konst, blir i stället upprymd. Ett mysterium – ja, varför inte en skandal – skulle kunna få fart på intresset för den avlidna konstnären. Pressen kommer bli mycket intresserad om det visar sig att ett mänskligt ben utgör en del av en skulptur av den mystiska och tillbakadragna Vanessa Chapman. Samma Vanessa Chapman vars notoriskt otrogne make försvann spårlöst för nästan tjugo år sedan, och var kropp aldrig återfunnits …

Det blir Becker som skickas till konstnärens hem på ön Eris utanför den skotska kusten. Den vindpinade ön nås bara tolv timmar om dagen när tidvattnet är lågt. Det är en karg och mytomspunnen plats, känd för sitt magiska ljus. Men det är också en farlig plats. Människor som bott där har försvunnit spårlöst, däribland Vanessas make Julian.

Vanessas vän Grace bor kvar på ön, men känner sig bara trygg nog att sova när den är avskuren från omvärlden. Efter ett visst motstånd går hon med på att hjälpa Becker. Tillsammans påbörjar de det omfattande arbetet med att gå igenom Vanessa Chapmans kvarlåtenskap. I gamla brev och dagböcker finns pusselbitar som börjar skapa en skrämmande bild …