Texten på kuvertet är speciell. Den ser tryckt ut. W:na i William och Wisting är nästan identiska.
Strax innan kommissarie William Wisting hittade det märkliga brevet i sin brevlåda satt han under parasollet och läste om ett försvinnande på läsplattan, för trots att han har semester har han svårt att helt släppa jobbet. Nättidningen rapporterar om trettioettåriga Agnete Roll som försvann samma dag som Wisting gick på semester. Inget nytt har egentligen framkommit. Agnete hade varit på en pub i stan med sin man. De hade blivit osams och hon hade gått hem före honom. Sedan dess är hon försvunnen. Wisting har inte kunnat låta bli att forska lite försiktigt på egen hand, men nu har han plötsligt något annat att ta tag i.

Han tar fram en vass kniv ur kökslådan och sprättar upp kuvertet. Innehållet består av ett papper som vikts två gånger. Det ser ut att ha skrynklats ihop innan det slätats ut igen. Mitt på arket står en rad siffror: 12-1569/99. Prydligt och noggrant skrivna.

Wisting vet vad han tittar på men förstår ändå inte. Det är ett ärendenummer, så som ärenden numrerades när han började inom polisen. Det sista ledet, efter snedstrecket, var årtalet. Alltså, 1999. Och den första har med polisdistriktet att göra.

Wisting försöker själv googla sig fram till vilket fall det gäller, men får inte fram någonting vettigt. Så ringer han sin kontakt på polisarkivet.

Wisting får veta att det handlar om sjuttonåriga Tone Vaterland som en sommarkväll 1999 hittades  mördad i ett buskage längs en lantlig väg. Mordfallet klarades snabbt upp och domen verkställdes.

Det anonyma brevet till Wisting är dock bara det första av flera. Och alla pekar de på alternativa lösningar. Men att ärende 1569 utreds på nytt ses inte med blida ögon av alla …