Lärarinnan : je suis Elin Mild
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Lärarinnan som fick nog …
Elin Mild återvänder hem efter några år som lärare utomlands. Under en familjemiddag hävdar hennes bror att hon inte ens skulle klara sex månader som lärare i den svenska skolan, och Elin slår vad med honom. Men skolan visar sig vara mycket värre än hon trott …
Elin blickar ut över klassrummet. Det är hennes första dag på Hellaskolan och än så länge har det inte gått särskilt bra. Barnen hon ska undervisa är i tioårsåldern och inte ett enda av dem har den öppna nyfikna blick hon sett i så många skolor världen över. De här liknar mest en samling halvt urbrända långtidssjukskrivna. I ett hörn sitter några tjattrande, översminkade tjejer, ett par killar med misstänkt bokstavskombination jagar varandra kring bänkarna, några grabbar glor på en mobil och ett antal tysta stackare gör sitt bästa för att smälta ihop med väggarna.
”Hej, jag heter Elin”, säger hon. En liten pojke med glasögon tittar snabbt upp och sedan ner igen. I övrigt verkar ingen reagera. Efter ytterligare ett misslyckat försök, nu med höjd röst, inser Elin att hon måste ta till mer drastiska åtgärder. Hon tar pekpinnen som står lutad mot väggen och drämmer den i katedern med full kraft. Nu riktas plötsligt allas ögon mot henne. ”Nej, men hej”, säger hon. ”Det är bara jag
Läs mer
Danny Wattin
Danny Wattin är författare och journalist. Hans senaste roman Herr Isakowitz skatt har hyllats av läsare runt om i Europa och lyfts fram som ett helt nytt sätt att berätta om Förintelsen.
Lärarinnan som fick nog …
Elin Mild återvänder hem efter några år som lärare utomlands. Under en familjemiddag hävdar hennes bror att hon inte ens skulle klara sex månader som lärare i den svenska skolan, och Elin slår vad med honom. Men skolan visar sig vara mycket värre än hon trott …
Elin blickar ut över klassrummet. Det är hennes första dag på Hellaskolan och än så länge har det inte gått särskilt bra. Barnen hon ska undervisa är i tioårsåldern och inte ett enda av dem har den öppna nyfikna blick hon sett i så många skolor världen över. De här liknar mest en samling halvt urbrända långtidssjukskrivna. I ett hörn sitter några tjattrande, översminkade tjejer, ett par killar med misstänkt bokstavskombination jagar varandra kring bänkarna, några grabbar glor på en mobil och ett antal tysta stackare gör sitt bästa för att smälta ihop med väggarna.
”Hej, jag heter Elin”, säger hon. En liten pojke med glasögon tittar snabbt upp och sedan ner igen. I övrigt verkar ingen reagera. Efter ytterligare ett misslyckat försök, nu med höjd röst, inser Elin att hon måste ta till mer drastiska åtgärder. Hon tar pekpinnen som står lutad mot väggen och drämmer den i katedern med full kraft. Nu riktas plötsligt allas ögon mot henne. ”Nej, men hej”, säger hon. ”Det är bara jag
Läs mer
