Axels tid

Lars Lerin växte upp i bruksorten Munkfors i Värmland, och drömde redan som ung om att bli konstnär. Han hittade tidigt en förebild och en mentor i sin närhet: fabriksarbetaren Axel Florin, född i Munkfors 1907.

Axel lyckades bli antagen till Slöjdföreningens skola i Göteborg, men han hade inte råd att stanna kvar särskilt länge. Under hela livet fortsatte han dock att skapa på sin fritid, och vann ett visst erkännande som skulptör. Sin ateljé hade han i ett uthus, där den tonårige Lars också fick stå och måla.

I Axels tid berättar Lars Lerin rakt och osentimentalt om ett livsöde som ligger så nära oss och ändå känns så avlägset. Boken levandegör samtidigt en svunnen svensk bruksmiljö. Den illustreras med ett drygt hundratal fantastiska akvarellmålningar av hus, miljöer och människor som nu är borta.

Liksom i Naturlära visar Lars Lerin att han inte bara är en framstående akvarellmålare utan också en lyhörd och känslig författare, som kan skapa stämningar och närvaro i både ord och bild. Boken är också en konstnärs hyllning till en kollega - en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig genom konsten.