Dödens vingslag

Doktor Nylund med respektive inbjuds härmed till landshövdingens sommarmottagning. Kirurgen Andreas Nylund läser högt från inbjudningskortet efter att ha sprättat upp kuvertet med en kökskniv. Vad roligt! utropar hans sambo Stina.

Själv är Andreas måttligt förtjust. Sedan han opererade landshövdingen för några veckor sedan har han ideligen hört av sig och nu oroar sig Andreas för att inbjudan till residenset på Halmstads slott kanske kan betraktas som en muta. Men eftersom han inte vill göra Stina besviken tackar han ja.

Min väninna här ska på middag och behöver en klänning, förklarar Stinas frisörkollega Ulla för expediten i en av Halmstads mest exklusiva klädbutiker. Stina hittar nästan genast klänningen hon vill ha. Det är ett blått fodral som sveper likt den sjunde vågen över hennes kropp.

Den skickliga expediten får henne att lägga till en dyr sjal, och när hon slår in plaggen berömmer hon valet. Den klänningen har ingen annan av de inbjudna köpt, säger hon. En av mina väninnor ska också till landshövdingens fest på slottet, fortsätter hon. Ni kanske träffas, hon är svår att undgå med sin taggiga frisyr.

Och expediten får rätt. När Stina efter middagen letar efter Andreas i slottets korridorer får hon en svår chock. Hon hittar en kvinna med en uppseendeväckande, taggig frisyr, en kvinna som är död, och vars fingrar är mystiskt sammanbundna som i ett kors.
 
En kort tid senare hittas ett lik i en källargång inne i Halmstad. Men skelettet är gammalt och Stina lever sig in i myten om att det ska finnas en hemlig gång till slottet via vilken Christian IV:s älskarinna obemärkt kunde ta sig till honom.

Stinas nyfikenhet förvandlas dock raskt till fasa när det kommer fram att skelettet har samma märkliga kännetecken som kvinnan på slottet: två fingrar sammanbundna i ett kors …