Mariette Lindstein: ”Förlora aldrig, någonsin övertygelsen att det är din rätt att tänka kritiskt och att ifrågasätta”

Du hoppade av ifrån Scientologikyrkan efter 25 år, hur var det att skapa sig ett nytt ”vanligt liv”? 

mariette

Det var som att börja om helt på nytt. Så mycket hade hänt under tiden vi var i kyrkan. Jag hade inget bankkonto, inga ID-handlingar, inget pass, inget mejlkonto, hade ingen aning om att det fanns sociala nätverk, visste inte ens hur man använde en mobil och klädde mig som på 80-talet. Lyckligtvis var min första chef en fantastisk kvinna som hjälpte mig att hitta tillbaka till världen.

Ett annat problem var att få jobb. Man kunde knappast undvika frågan: Vad har du gjort de senaste 20 åren? Vad skriver man i ett CV? Referenser från kyrkan kunde jag ju glömma. Jag var bara helt ärlig och berättade som det var, det var förmodligen därför jag lyckades få ett jobb relativt snabbt.

Som tur var hade jag min nuvarande man varandra. Han hade flytt ett par månader innan jag flydde. Vi hjälpte varandra igenom den svåra, första tiden. Men mina minnen från den tiden är alla lyckliga. Jag svävade liksom på moln, frihetskänslan var helt berusande. Saker som förmodligen inte betydde så mycket för andra människor gjorde mig barnsligt lycklig. Att få se på nyheterna på teve, att surfa på nätet obehindrat, att äta en hamburgare, min första mobiltelefon, sådana grejer.

Finns något som du trots allt kan sakna? 
Ja, gemenskapen när 600 personer jobbar tillsammans, firar högtider tillsammans, bor på samma plats. Man blir otroligt sammansvetsade. Jag saknar fortfarande mina vänner från den tiden. Några av de finaste människor jag känt var där med mig. Ibland undrar man om de ens lever. Hur de har blivit efter ytterligare 13 år under dessa fruktansvärda förhållanden. Det är helt förbjudet för dem att ha kontakt med mig.

Vad tror du det är som gör att människor kan lockas till att gå med i en sekt?
Jag tror att ett vanligt missförstånd är att de som går med i en sekt är introverta personer med dåligt självförtroende. För mig var det precis tvärtom. Jag letade efter spänning, något annorlunda, ville inte gå den vanliga vägen. Jag hade inget intresse för att skaffa ett jobb, bil, huslån, familj och sådant. Och framför allt ville jag göra något som förändrade världen. Jag ville hjälpa andra människor. Göra skillnad. Det var därför jag gick med. Jag drogs också till saker som var okända och spännande. Jag tror verkligen att ungdomar som går med i även de mest galna och destruktiva sekter och grupper i början gör det med goda avsikter.

Vad fick dig att gå med?
Det som fick mig att gå med var den starka gemenskapen i gruppen, mycket mer än själva läran. Att tillhöra en grupp unga, vackra, utåtriktade människor har en viss tjusning. Jag hade precis flyttat hemifrån och saknade ibland mina föräldrars trygghet. Kanske letade jag undermedvetet efter en ny gemenskap. 

Vad kan förhindra tex unga människor att bli lockade att gå med i en sekt?
När jag håller föredrag för ungdomar avslutar jag alltid med att säga att om det är något jag vill att de tar med sig från min föreläsning är det här: ”Förlora aldrig, någonsin övertygelsen att det är din rätt att tänka kritiskt och att ifrågasätta. Om någon försöker ta ifrån dig den rätten håller du på att förlora dig själv.”

Jag hoppas att mina böcker ska hjälpa ungdomar att fatta rätt beslut. Det många ungdomar som läser mina böcker och hör av sig till mig. Jag skrev dem avsiktligt på ett sätt så de också skulle passa en yngre läsargrupp. Jag ville dela med mig av mina erfarenheter på ett sätt som också var underhållande, inte tjata, bara försöka beskriva hur allt går till när man dras in i en sekt. Hur lätt det är att gå med, men nästan omöjligt att ta sig ut.

Vilken typ av människa är en sektledare? Tror du att man kan hitta liknande människor på andra platser i samhället?
Min erfarenhet är att de allra farligaste ledarna är karismatiska, intelligenta och kan visa en hel del ömsinthet. Ofta utmålas en typisk sektledare i TV-serier och filmer som en typ med ondskefull blick som man får dåliga vibbar från. Så är det inte i verkligheten. Ledaren, som jag jobbade med i flera år, kunde vara otroligt snäll och sympatisk, men också otroligt elak. Hans humör kunde slå om på en sekund. Så hur beskriver jag en sådan person? Manipulativ, karismatisk, en fantastisk talare, världsvan, charmig, lynnig och intelligent. 

Vad var det som gjorde att du beslutade dig för att skriva böckerna om sekten?
Jag hade fruktansvärda mardrömmar när jag kom tillbaka till Sverige. Kanske påmindes jag om hur mitt liv skulle ha kunnat bli om jag inte gått med i sekten. Mitt i natten kunde jag vakna kallsvettig med panikångest. En journalist från USA var ganska tuff med mig. Han hävdade att mardrömmarna inte skulle försvinna förrän jag talade ut. Vi bollade hur jag bäst skulle berätta om allt som hänt.  Ur våra samtal föddes iden att skriva en thriller i sektmiljö. Jag har alltid älskat att skriva, speciellt fiktion. 

Vilka reaktioner har du fått från läsare och andra?
Jag får mejl och meddelanden från läsare varje dag. Den vanligaste reaktionen är att de känner igen sig i mina böcker, även om de aldrig varit med i en sekt. Det kan vara en chef, ett misshandelsförhållande, en mobbningssituation. Det första jag och min man märkte när vi lämnat sekten var att det som vi varit med om också hände ute i dagens samhälle. Maktmissbruk, härskarteknik, manipulation, hjärntvätt.

Kan du beskriva lite kort vad den tredje delen Sektens barn handlar om?Mina böcker är egentligen en enda lång berättelse med samma huvudkaraktärer, även om de kan läsas separat.

böcker

Del ett, Sekten på Dimön, handlar om individens val, att gå med i en sekt och att ta sig ur.

Del två, Sekten som återuppstod, handlar om de fruktansvärda trakasserier som avhoppare utsätts för, om de vågar tala ut.

Del tre, Sektens barn, handlar om konsekvenserna för framtida generationer. Hur uppfostras barn i en sekt? Hur påverkar det dem mentalt? En av karaktärerna i boken berättar om sin uppväxt och i en sekt. Hans berättelse överensstämmer mycket med hur barnen faktiskt uppfostrades i Scientologikyrkans barnläger.

Men Sektens barn, och alla mina böcker, är i grund och botten thrillers, så den sista delen är också upplösningen på ett långt, hisnande äventyr.

Planerar att du att skriva fler böcker? I så fall om vad?
Jag skriver redan en helt ny serie. Dimön-trilogin handlar om en specifik sekt. Den nya serien handlar om sekters inflytande på samhället, frontgrupper, bulvaner, högt uppsatta medlemmar som använder sitt inflytande i större sammanhang.

Den nya serien är ännu mer thriller än Dimön-trilogin, och har ett lite snabbare tempo. Den har också en svagt erotisk underton. Sex är väldigt skambelagt i nästan alla sekter och används som ett maktmedel för att kontrollera medlemmar, speciellt ungdomar från en väldigt tidig ålder. Det skrivs mycket om sexuella övergrepp i nutida thrillers/deckare. Som författare tycker jag att det är viktigt att också våga skriva om ömsesidigt, bra sex, så det finns en del av det i den nya serien.
Jag har jobbat med den här nya serien i nästan ett år nu, så den är verkligen på gång.

Böcker av Mariette Lindstein