Cecilia Ekbäck: "Midnattssolens Timme var svår att skriva"

ekbäckDu är uppvuxen i Hudiksvall, men du skriver om ”Svartåsen” som är beläget längre norrut, i Lappland. Har du eller din familj kopplingar dit?
”Svartåsen” är en fiktiv plats – ett låtsas berg. Naturen är en kombination av platser och minnen som jag har från Hudiksvall där jag växte upp, Knaften och Vormsele där mina far- och morforäldrar bodde och vi tillbringade mycket tid och Sånfjället där vi hade en stuga. Stackars ”Svartåsen” har fått representera många av de känslor som jag hade då jag växte upp: rädsla, tvivel, religiös nit, ensamhet och ett upplevt behov av att behöva passa in och höra hemma.

Du bor i Calgary i Kanada och skriver på engelska. Är det där du skriver och gör research? Är du ofta på besök i Sverige?
I Augusti flyttade vi ändå längre ’in’ och bor numera i Canmore, en liten stad i Klippiga Bergen, ungefär en timmes resa från Calgary. Det är här jag skriver och research’ar. Jag reser vanligen till Sverige två gånger om året – en gång, på egen hand, för ’research’  - i år blir det i Maj månad för bok nummer tre. Sedan så kommer jag och mina döttrar till Sverige varje sommar och tillbringar hela sommaren där på ’sommarlov’.

Dina båda romaner beskrivs internationellt som spänningsromaner. I Vargavinterns land kallades till och med historisk thriller. Vad tycker du själv – är de i första hand historiska romaner med spänningsinslag eller spänningsromaner/thrillers vars handling utspelar sig i det förflutna?
För mig är de nog bara berättelser om människor som utspelas i det förflutna. Gärna spännande sådana. Jag ser dem inte som brottsromaner, som man också ofta kallat dem utomlands, utan romaner där ett brott begås. Att första boken hamnade i det förflutna förvånade mig, men det var där den hörde hemma. Och ju mer jag skriver om det förflutna, ju mer fascinerad blir jag. Det finns ju så mycket att lära! Jag, som aldrig speciellt var intresserad av historia, tillbringar nu jätte mycket tid med att läsa glömda böcker om det som var.solen

Berätta mer om nya boken Midnattssolen Timme. Hur var den att skriva? Vad var den största utmaningen och vad är du mest nöjd med.
Midnattssolens Timme var svår att skriva. Dels för att det var den där fruktansvärda ’andra boken’ (och det är precis så svårt som man säger att skriva bok nummer två – den har gången vet man att det ska bli bok. Det är mer press.), Och dels för att den inte hamnade där jag hade planerat att den skulle hamna. ända tills jag skrev ’SLUT’ så visste jag faktiskt inte hur den skulle sluta. (Jag skyller det på att den utspelas i Midnattssol som vi ju vet kan påverka folk och knytt). Jag är mest stolt over Lovisa. Hon var svårskriven för hon ängde så fort mellan olika känslor, men jag tycker hon blev rätt bra.

Hur mycket väver du in verkliga personers levnadsöden i dina romaner? Eller är det mesta fiktion?
Det är fiktion. Jag tar ansikten, stämningar, och vissa händelser från riktiga livet, men levnadsödena är fiktiva.

Kommer du att fortsätta skriva om trakten kring Svartåsen? Kommer nästa att utspela sig på 1900-talet eftersom du flyttat 100 år framåt i tiden mellan de båda andra romanerna?
Nästa bok kommer att utspelas på 1900 talet – alldeles riktigt - och Svartåsen är med och är viktig, men handlingen utspelas inte där på samma sätt som de tidigare två. Jag har precis borjat skriva och det är så spännande.

Vilken typ av böcker läser du helst själv?
Jag älskar riktigt bra deckare och thrillers. Men jag är kräsen och blir bara kräsnare. Handlingen måste vara bra, men också språket. Och inte våld for vålds skull. Det är ofta jag lägger bort böcker efter ett par kapitel.

Vad läser du just nu och vad ligger näst på tur i Att läsa-högen?
Just nu läser jag nästan bara research böcker inför tredje boken. Jag läser om ’rastänkande’ i Europa tidigt 1900-tal, vilket är jobbigt och känns extra relevant i den värld vi nu har kommit att leva i. Jag läser historie böcker. Jag läser krigsromaner som tlll exempel ’På västfronten inget nytt.’ Men högst på  läshögen då  jag kommer tillbaka ligger The Women of the Castle av Jessica Shattuck – en bok som kommer ut nu i Maj och som verkar väldigt spännande. 

Om du skulle ge bort en bok i present just nu, vilken skulle det vara?
Min julklapp till nästan alla jag känner i år var boken: 13 Consolations: The Solace, Nourishment and the Underlying Meaning of Everyday Words, av David Whyte, en engelsk poet. Varje kapitel mediterar över betydelsen av ett enda ord. Så stillsam, så tänkvärd.

Böcker av Cecilia Ekbäck