Camilla Läckberg: "Spänningen i mina böcker ligger sällan i biljakter och skottlossningar"

Dina böcker utspelar sig i Fjällbacka, där du även växte upp, hur många av dina karaktärer är hämtade från verkliga personer därifrån?
Jag hämtar mycket från verkliga personer, men hur mycket varierar. Ibland beskriver jag en existerande och verklig person som den är, ibland kan jag blanda egenskaper från flera personer i en karaktär. Men jag älskar att inspireras av människor runt mig och människor jag möter, eller har mött.

Åker du tillbaka till Fjällbacka för att söka ny inspiration varje gång du börjar på en ny bok eller ”sitter känslan” så tydligt nu att du inte behöver göra det?
Fjällbackakänslan sitter så djupt i mig att jag kan framkalla den när jag vill. Trots att jag inte bott i Fjällbacka sedan jag var sjutton år är det där jag kommer ifrån, och det är där jag har mina rötter sedan generationer tillbaka. Och om jag har glömt någon detalj bor ju praktiskt nog min mamma kvar, så svaret är bara ett telefonsamtal bort.

Läckberg

I flera av dina böcker blandas nutid med händelser hämtade från det förflutna – varifrån får du uppslag till de historiska händelserna?
Historia är något som jag alltid varit intresserad av och jag anser att svaret till vår nutid ligger i vår historia, både för individer och för samhället. Så jag har alltid läst mycket historiska böcker och tittat på dokumentärer. Och när jag väljer en viss tidsperiod till en ny bok läser jag på massor om just den perioden.

Berätta om den nya boken - Häxan?
Det är min mest omfattande bok hittills och utspelar sig både i 1600-talets Bohuslän och i nutida Fjällbacka. I nutiden har två barn mördats med trettio års mellanrum, och frågan är om de två unga flickor som dömdes för det första mordet egentligen var oskyldiga eller om de även är skyldiga till det andra mordet. Och temat som löper som en röd tråd genom boken är hur lätt drevet går och hur vår rädsla för det okända driver fram våra sämsta sidor. 

Ordet häxa har många associationer, både positiva och negativa. Hur ser du på häxor?
Sagans häxor är ju alltid onda kvinnor, men för mig är ordet häxa snarare positivt laddat. När jag har läst på om häxprocesserna i Bohuslän, utkristalliserar det sig tydligt att de flesta av de kvinnor som anklagades och dödades var starka, självständiga kvinnor med kunskap som många andra kvinnor, och män, inte hade. Därför sågs de som ett hot och blev tacksamma offer när jakten på häxor började. 

HäxanVad har varit utmaningen med Häxan?
Det är min tjockaste bok hittills och jag fann mig själv sitta med en historia som hade fler trådar än någonsin. Berättelsen har vävts ihop på många plan och karaktärerna har i ännu högre utsträckning än vanligt levt sitt eget liv, och jag har bara fått följa med. 

Vad är du mest nöjd med?
Jag älskar temat med häxprocesserna i Bohuslän, det var en dramatisk och spännande tid, om än hemsk, i vår historia och säger mycket om mänsklighetens sämre sidor. Och det går att dra många paralleller till det som händer i världen nu. Men jag är också mycket nöjd med att det blev en historia med så många trådar, och jag kunde inte ha blivit lyckligare än när min förläggare efter första genomläsningen sa: ”Vet du, det går inte att kapa något i det här manuset, allt behövs.” 

Några av oss på redaktionen tycker att det finns en del övernaturliga inslag i dina böcker, medan andra inte tycker det. Vi är lite oense, helt enkelt. Hur är det egentligen?
Det varierar från bok till bok, men ibland finns det övernaturliga inslag i mina böcker. Tydligast är det i Fyrvaktaren där en av trådarna är en sorts spökhistoria. Det övernaturliga har alltid fascinerat mig och jag har själv en viss tro, eller förhoppning, att det finns mer i världen än vad vetenskapen kan förklara.

Vilka ”spänningsingredienser” är viktiga för dig att använda i dina böcker?
Spänningen i mina böcker ligger sällan i biljakter och skottlossningar. För mig finns det största dramat i de mänskliga relationerna, och ingredienser som kärlek, hat, girighet och passion är viktiga i mina deckare. Även sådant som ska vara något positivt i mänskliga relationer kan leda till något negativt, och det är det som är så otroligt spännande. Något så underbart som kärlek kan få katastrofala följder …

Hur känner du för dina huvudpersoner polisen Patrik Hedström och författaren Erica Falck, och finns det några likheter mellan Erica och dig själv?
Jag hade inte tänkt att Erica skulle vara lik mig, men upptäckte snabbt att det blev mycket bättre när jag skrev om sådant som jag upplevt själv, eller som tangerat mitt liv. Så jag började lägga in en del av mitt liv i hennes, men vi är inte identiska. Jag skulle säga att 50% av Erica är jag, och 50% är hennes helt egna person. Och vad som är vad vet jag bara jag … För mig är Erica och Patrik verkliga människor. Jag har levt med dem i över femton år, och jag har tillbringat mer tid med dem än med mina kompisar. Jag tycker oerhört mycket om dem, och jag tror att den stora framgångsfaktorn för mina böcker är att mina läsare också gör det. Och de kan identifiera sig med dem. Erica och Patrik är ett vanligt par.

Häxan är din tionde deckare, hur är det att skriva en bok idag jämfört med när du skrev din första eller andra bok? Blir det lättare eller svårare?
Både och. Det är svårare att frigöra tiden för att skriva. Många sliter och drar i mig och vill ha min tid och uppmärksamhet, inte minst eftersom böckerna nu säljs i 53 länder. Men det är lättare eftersom jag har ett annat självförtroende idag. Jag vet att jag är bra på det jag gör, och jag vet också att jag har förmånen att ha en stor och trogen läsarskara som väntar på mina böcker.

Under de senaste åren har du ju mer och mer blivit en offentlig person – både på grund av dina böckers omåttliga popularitet men även på grund av andra aktiviteter som du gör vid sidan om skrivandet. Vad innebär det att som författare vara en offentlig person? Påverkar det skrivandet på något sätt?
Det påverkar inte själva skrivprocessen, då är jag inne i min egen bubbla, och den bubblan har varit densamma ända sedan första boken. Då försvinner jag från omvärlden och lever med mina karaktärer i berättelsen. Men det påverkar processen efter att boken är klar och hur den tas emot. Och det har självklart hjälpt mig att nå ut med mina böcker. Många blir nyfikna på vem jag är, och blir då också nyfikna på böckerna.

Du skriver även fantastiska barnböcker om Super-Charlie – har du någon ny barnbok på gång som vi kan se fram emot?
Ja, tankeprocessen är i full gång. Jag älskar verkligen att skriva böckerna om Super-Charlie och även riktiga Charlie, min son, är mycket engagerad i projektet. Han kommer ständigt med uppslag till vad han tycker ska hända i nästa bok. Han är omåttligt stolt.

Du är ideellt engagerad i Min stora dag & Barncancerfonden – vad betyder det för dig?
Som förälder är det svårt att INTE engagera sig i barns kamp, och sjuka barn är något som går rakt in i modershjärtat. Så jag är otroligt glad över att jag har en plattform och en ekonomisk möjlighet att bidra med det jag kan till dessa fantastiska organisationer. Varje krona behövs, och varje krona gör nytta.

Böcker av Camilla Läckberg

Camillas böcker om Super-Charlie