De möts i allra största hemlighet. Krista får egentligen inte alls träffa sin pappa, snickaren och byggbasen Eddie Diehl. Han får inte komma i närheten av hennes hem. Det finns det domstolsbeslut på. Men nu sitter hon i hans bil och trivs och vantrivs om vartannat – känner sig trygg med den välbekanta hesa rösten, de råa skämten och doften av tobak och whiskey, samtidigt som hon vet att det hon gjort, stigit in i hans bil efter skoldagens slut, är hur fel som helst. Men hon kunde helt enkelt inte motstå sin längtan efter pappa, längtan efter att tillhöra en helt vanlig familj. Den här regnvåta novemberkvällen kör Eddie henne hem längs floden Black River, strax söder om staden Sparta i delstaten New York. Han släpper av sin dotter vid det vita tvåvåningshus som han till största delen har byggt med sina egna valkiga nävar. Du kan bara säga att du blev försenad, gumman. Finns ingen anledning att gå in på detaljer. Krista skrattar och svarar Visst. Hon skrattar alltid åt det pappa säger och hon svarar alltid snabbt. Annars kan pappa titta strängt, utan att le och till och med knuffa till henne, det vet hon av erfarenhet. Nu lyser det svagt från vardagsrumsfönstren, medan övervåningen är mörk. Man skulle kunna tro att ingen är hemma, men Krista vet att mamma Lucille är i köket på baksidan där hon för det mesta håller till. Och om hennes bror Ben är hemma, är han på sitt rum, som också vetter åt baksidan. Ingen av dem ser bilen, och det är tur, för då skulle de omedelbart ringa polisen. Kristas pappa är nämligen förbjuden att närma sig både sitt forna hem, sin fru och sina barn, ända sedan de där ödesdigra dygnen då familjen Diehls strävsamma men trygga liv förbyttes till ett omvälvande och skrämmande kaos. En av dessa kaotiska dagar får Krista hög feber i skolan. Hon hör inte vad lärarinnan säger och tårarna väller fram, trots att hon hör pappas förebrående röst inom sig. Gråt inte Krista. Du ska för helvete inte gråta. Krista tas till skolsköterskan och som i en dimma hör hon de vuxna viska: Den här flickan, du vet vem hon är? Diehl … Ja, över hela staden Sparta går rykten om familjen Diehl. Det är han, pappan, som slagit ihjäl den där slampan, sångerskan Zoe Kruller. Han har varit otrogen med henne i åratal. Hon kollrade bort honom totalt när hon jobbade på den där glassbaren och nu har han mördat henne. Det var visst hennes son Aaron som hittade sin mamma död. Sonen som hon övergav och lämnade att klara sig bäst han ville hemma hos sin våldsamme pappa, mekanikern Delray. En del säger faktiskt att det inte alls är Eddie Diehl som är mördaren. Det kan ju lika gärna vara hennes man Delray. Han är väl indian, och det vet man ju … Lucille har flera gånger varnat sin dotter: Säg ingenting om pappa. Berätta aldrig någonting om vårt liv här hemma. Aldrig någonting som kan föras vidare, förstå du det, Krista? Och därför har Krista ingen att tala med om allt det fruktansvärda som hänt. Till och med hennes bror Ben vägrar att tala om pappa. Skitprat, säger han och vänder sin syster ryggen. Men plötsligt fladdrar ett minne upp inom Krista. Du förresten, vet du vad? Mrs Kruller var här en gång … Medan Ben hårdnackat vägrar ha något med sin barndoms kaos att göra växer Krista Diehl och Aaron Kruller upp i skuggan av sina fäders eventuella brott och trots att var och en av dem misstänker den andres far för mordet blir de genom åren som besatta – av varandra …
Återställ