Vill du hålla minnestalet över mig?” frågade den gamle mannen. ”Jag förstår inte, sa jag. ”Minnestalet. När jag är borta.” Han blinkade bakom glasögonen. Hans prydligt ansade skägg var grått, och han stod lätt framåtböjd. ”Är du döende?” frågade jag. ”Inte än”, sa han och flinade. ”Så varför …” Den åttiotvåårige rabbinen Albert Lewis fråga kommer att för alltid förändra livet för Mitch Albom. ”Så som ofta är fallet inom tron trodde jag att han bad mig om en tjänst när han i själva verket gjorde mig en” som han skriver i inledningen av Alberts sista önskan. Det märkliga önskemålet får honom att stanna upp, han aldrig fått en sådan fråga förut, inte av någon och absolut inte av en gudsman. Mitch har känt Albert Lewis sedan han var barn. Han har alltid sett upp till den religiöse ledaren, en ståtlig auktoritet som han tidvis till och med fruktat. När frågan ställs har de knappt setts på tjugofem år och Mitch är mitt uppe i en blomstrande karriär. Men han har förlorat sin inre gnista och sin barnatro, han saknar en djupare mening i livet, kanske är det det som får honom att efter en viss betänketid säga ja till Alberts önskan. Hans enda villkor är att han får komma nära rabbinen, lära känna honom som människa. Det blir början till en djup vänskap mellan sportjournalisten och den åldrande rabbinen. Samtidigt lär Mitch känna prästen Henry som, efter ett hårt liv som langare, nu verkar i en kristen församling bestående av utsatta, hemlösa, brottslingar och narkomaner. Med tiden upptäcker Mitch allt fler likheter mellan Albert och Henry, trots att de verkar i två helt skilda världar. Båda har hittat sin styrka och meningen med livet i tron på någonting större än de själva. Mitchs resa tar sin början …
Återställ