Stettin, Tyskland 1945. Kom inte hem för sent, säger Peters mor när han är på väg ut. På natten har en av sjuksköterskorna på sjukhuset där hon arbetar berättat att det ska sättas in extratåg. Vi reser, säger hon. Peter nickar, i flera veckor har han sett fram emot att äntligen få åka tåg. Kriget har nu varit slut i åtta veckor, men fadern har inte kommit hem. Peter skulle gärna vilja fråga sin älskade mor varför hon inte vill vänta på fadern längre, han skulle gärna vilja vara hennes förtrogna. Men Peter får sällan några svar på sina frågor. Han skyndar sig hem efter att förgäves ha sökt sin lärare, men dörren till lägenheten är stängd. Detta har hänt förut, hans vackra mor med det guldglänsande håret har besök av ryska soldater. Soldater som tar hårt i henne och trycker ner henne över köksbordet. Idag hörs snyftningar inifrån och först sedan soldaterna gått vågar sig Peter in. Men det är inte modern som gråter därinne utan en mycket ung soldat som sitter orörlig bakom köksdörren. Peters mor tar väskan i handen. De lämnar soldaten åt sitt öde och ger sig iväg mot hamnen. Mor går så fort att Peter har svårt att hänga med men hans sjuåriga själ uppfylls ändå av en stark lyckokänsla. Han känner sig helt säker på att de i idag ska komma med tåget, och ge sig ut på den långa resan mot väst. Tillsammans med hundratals andra trängs Helene och hennes son på perrongen. Peter kämpar för att inte tappa taget om sin mors slitna kappa. En kvinna ropar om korvar, vilket får många att vända om och då lyckas de pressa sig ombord. Men plötsligt stannar tåget på en raksträcka. Folkmassan tränger på för att komma av och så står Peter och Helen åter på en perrong. När de kommer fram till en bänk trycker mor ner Peter med resväskan i knät så att han inte kan ta tag i henne: Vänta här, jag kommer strax tillbaka. Hon låter sträng, men ett leende sveper över hennes ansikte och hon stryker honom över kinden. Peter blir glad. Han tänker på korvarna som damen ropat om, kanske finns det sådana här. Han vill hjälpa sin mor att leta. Han vill hjälpa henne med allt, han är på väg att säga något men hon vänder sig om och försvinner i folkmassan. Peter väntar troget. När det för länge sedan blivit mörkt glider resväskan ur hans grepp … Helene har genom hela kriget släpat sig mellan lägenheten där pojken ensam väntar och arbetet som sköterska på sjukhuset där antalet skadade hela tiden växer. Hon har lyckats hemlighålla sitt judiska ursprung och lever under falsk identitet. Till slut är situationen ohållbar i den sönderbombade staden. I denna prisbelönta roman får vi följa Helene och hennes syster Martha från deras uppväxt under första världskriget, via ett frigjort vuxenliv i det dekadenta 20-talets Berlin, till kampen för överlevnad i andra världskrigets Tyskland. Och kanske får vi svaret på frågan om varför just den här modern kunde överge sitt barn …       Helene har genom hela kriget släpat sig mellan lägenheten där sonen Peter ensam väntar och arbetet som sköterska på sjukhuset där antalet skadade hela tiden växer. Hon har lyckats hemlighålla sitt judiska ursprung och lever under falsk identitet. Till slut är situationen ohållbar. Helene planerar att resa med den nu sjuårige Peter, men överger honom på stationen …   Hur kan en mor överge sitt barn …? Vinnaren av det tyska bokhandlarpriset – nu en internationell bestseller!   Stettin, Tyskland 1945. Kom inte hem för sent, säger Peters mor när han är på väg ut. På natten har en av sjuksköterskorna på sjukhuset där hon arbetar berättat att det ska sättas in extratåg idag och imorgon. Vi reser, säger hon. Peter nickar, i flera veckor har han sett fram emot att äntligen få åka tåg. Bara en gång förut har han gjort det, då hans far hälsade på för två år sedan, och de åkte för att träffa en av faderns viktiga kollegor. Kriget har nu varit slut i åtta veckor, men fadern har inte kommit hem. Peter skulle gärna vilja fråga sin älskade mor varför hon inte vill vänta på fadern längre, han skulle gärna vilja vara hennes förtrogna. Men Peter får sällan några svar på sina frågor. Han skyndar sig hem efter att förgäves ha sökt sin lärare, men dörren till lägenheten är stängd. Detta har hänt förut, hans vackra mor med det guldglänsande håret har besök av ryska soldater. Soldater som tar hårt i henne och trycker ner henne över köksbordet. Idag hörs snyftningar inifrån och först sedan soldaterna gått vågar sig Peter in. Men det är inte modern som gråter därinne utan en mycket ung soldat som sitter orörlig bakom köksdörren. Peters mor tar väskan i handen. De lämnar soldaten åt sitt öde och ger sig iväg mot hamnen. Mor går så fort att Peter har svårt att hänga med men hans sjuåriga själ uppfylls ändå av en stark lyckokänsla. Han känner sig helt säker på att de i idag ska komma med tåget, och ge sig ut på den långa resan mot väst. Peter anar att färden ska gå mot Berlin och sedan kanske till hans moster. Tillsammans med hundratals andra trängs Helene och hennes son på perrongen. Peter kämpar för att inte tappa taget om sin mors slitna kappa. En kvinna ropar om korvar, vilket får många att vända om och då lyckas de pressa sig ombord. Men plötsligt stannar tåget på en raksträcka och dörrarna öppnas. Folkmassan tränger på för att komma av och så står Peter och Helen åter på en perrong. När de kommer fram till en bänk trycker mor ner Peter med resväskan i knät så att han inte kan ta tag i henne: Vänta här, jag kommer strax tillbaka. Hon låter sträng, men ett leende sveper över hennes ansikte och hon stryker honom över kinden. Peter blir glad. Han tänker på korvarna som damen ropat om, kanske finns det sådana här. Han vill hjälpa sin mor att leta. Han vill hjälpa henne med allt, han är på väg att säga något men hon vänder sig om och försvinner i folkmassan. Peter väntar troget. När det för länge sedan blivit mörkt glider resväskan ur hans grepp … Helene har genom hela kriget släpat sig mellan lägenheten där pojken ensam väntar och arbetet som sköterska på sjukhuset där antalet skadade hela tiden växer. Hon har lyckats hemlighålla sitt judiska ursprung och lever under falsk identitet. Till slut är situationen ohållbar i den sönderbombade staden.  I denna prisbelönta och storslagna roman får vi följa Helene och hennes syster Martha från deras uppväxt hos en psykiskt labil mor under första världskriget, via ett frigjort vuxenliv i det dekadenta 20-talets Berlin, till kampen för överlevnad i andra världskrigets Tyskland. Och kanske får vi svaret på frågan om varför just den här modern kunde överge sitt barn …
Återställ